Phạn tạng (Sanskrit Canon)adsp70-u.htmNguyên tác: Sanskrit
Kinh Bát-nhã Mười tám ngàn bài tụng, Phẩm 70-82 (Aṣṭādaśasāhasrikā Prajñāpāramitā, Parivarta 70-82)
Kinh thuộc hệ Bát-nhã Ba-la-mật-đa (Prajñāpāramitā), một trong những bộ kinh quan trọng nhất của Phật giáo Đại thừa, giảng về tánh Không (śūnyatā) và trí tuệ siêu việt. Dữ liệu văn bản lấy từ kho GRETIL (Göttingen Register of Electronic Texts in Indian Languages).
Văn bản gốc(Sanskrit)
Trang 5 / 6 (50.000 ký tự/trang)
pratiṣṭhāpitā punar apāyeṣu upapadyante. evaṃ khalu subhūte bodhisattvo mahāsattvo buddhakṣetraṃ pariśodhayati, yasya pariśodhanāt sattvānāṃ na kvacin niketo bhavati. laukikeṣu vā dharmeṣu lokottareṣu vā dharmeṣu sāsraveṣu vā dharmeṣv anāsraveṣu vā dharmeṣu saṃskṛteṣu vā dharmeṣv asaṃskṛteṣu vā dharmeṣu, yāvat sarvasattvā niyatā bhavanty anuttarasyāṃ samyaksaṃbodhau. ((77)) parivarta 78. (VIII 5,16) atha khalv āyuṣmān subhūtir bhagavantam etad avocat: kiṃ punar bhagavan bodhisattvo mahāsattvo niyataḥ atha aniyataḥ? bhagavān āha: niyataḥ subhūte bodhisattvo mahāsattvo na aniyataḥ. (AdSPG II 107) āha: katamatra rāśau niyata. śrāvakarāśau vā pratyekabuddharāśau vā buddharāśau vā? bhagavān āha: na subhūte bodhisattvo mahāsattvaḥ śrāvakabhūmau vā niyataḥ pratyekabuddhabhūmau vā, buddhabhūmau subhūte bodhisattvo mahāsattvo niyataḥ. āha: kiṃ punar bhagavan prathamacittotpādiko bodhisattvo mahāsattvo niyata utāho 'vaivartikaḥ utāho caramabhavikaḥ? bhagavān āha: prathamacittotpādiko bodhisattvo mahāsattvo niyata avaivartiko niyataś caramabhaviko niyataḥ. āha: kiṃ punar bhagavan niyato bodhisattvo mahāsattvo apāyeṣu upapadyate? bhagavān āha: no hīdaṃ subhūte. tat kiṃ manyase subhūte api nv aṣṭamako vā srotaāpanno vā sakṛdāgāmī vā anāgāmī vā arhan vā pratyekabuddho vā apāyeṣu upapadyate? āha: no hīdaṃ bhagavan. bhagavān āha: evam eva subhūte yo bodhisattvo mahāsattva prathamacittotpādam upādāya dānaṃ dadañc chīlaṃ rakṣan kṣāntyā saṃpādayan vīryaṃ vārabhamāṇaḥ samādhiṃ samāpadyamānaḥ prajñāṃ bhāvayaṃ. maitrīkaruṇāmuditā-upekṣāṃ sarvasattveṣu bhāvayati sarva akuśaladharmaprahāṇāya tiṣṭhati. so 'pāyeṣu upapadyeta iti nedaṃ sthānaṃ vidyate. dīrghāyuṣkeṣu vā deveṣu upapadyeta iti nedaṃ sthānaṃ vidyate. yatra vā apracāraḥ kuśaladharmāṇām eḍamūkeṣu vā janapadeṣu upapadyeta iti. nedaṃ sthānaṃ vidyate. dasyuṣu mleccheṣu pratyanteṣu vā janapadeṣu upapadyeta iti. yatra agatiś catasṛṇāṃ parṣadan nedaṃ sthānaṃ vidyate. mithyādṛṣṭikeṣu vā kuleṣu upapadyeta iti nedaṃ sthānaṃ vidyate. tatra ca upapadyeta yatra na buddhaśabdo na dharmaśabdo na saṃghaśabda iti nedaṃ sthānaṃ (AdSPG II 108) vidyate. akriyādṛṣṭiṃ vā pated iti nedaṃ sthānaṃ vidyate. api tu khalu subhūte prathamacittotpādam upādāya bodhisattvo mahāsattvo 'nuttarasyai samyaksaṃbodhaye saṃprasthitaḥ adhyāśayena, dasākuśalāḥ karmapathān adhyāpadyeta iti nedaṃ sthānaṃ vidyate. āha: yadi bhagavam bodhisattvo mahāsattvaḥ evaṃ kuśalamūlasamanvāgataḥ yaduta apratirūpeṣu sthāneṣu nopapadyate. tad yāni imāni tathāgatena ātmanas tiryaggatijātakāni nirdiṣṭāni. imāni punas tatra kuśalamūlaṃ kva gatāni? bhagavān āha: na punaḥ subhūte bodhisattvo mahāsattvo 'śubhenakarmaṇā tiryaggatāv upadadyate. api tu yena yena ātmabhāvena sattvānām arthaḥ kartavyaṃs taṃ tam eva ātmabhāvaṃ saṃcintya sattvānām arthāya parigṛhṇāti. kiṃ punaḥ subhūte asty arhatāṃ vā pratyekabuddhānāṃ vā tad upāyakauśalaṃ yena upāyakauśalena [f. 299a] samanvāgatas tiryagyonigatau6(upapannaḥ syāt? āha: no bhagavan. bhagavān āha: tathāgatasya tad upāyakauśalam asti yena tatra upapannaḥ syād. ye 'sya vadhāya parākramanti tān anuttarāyāṃ kṣāntau samādāpayati vinayati pratiṣṭhāpayati. teṣāṃ sattvānām eva arthāya ātmānaṃ ca parityajati. na ca teṣāṃ sattvānāṃ viheṭhaṃ karoti. tad anena te subhūte paryāyeṇaivaṃ veditavyaṃ. yathā bodhisattvo mahāsattvaḥ sattvānām arthāya mahākaruṇāṃ paripūrayann anuttarasyai samyaksaṃbodhaye tiryagyonāv vyupapadyate. na ca tiryagyonigatair dosair lipyate. āha: katameṣu bhagavaṃ kuśaleṣu dharmeṣu sthitvā bodhisattvo mahāsattva imān evaṃrūpān ātmabhāvān parigṛhṇāti? bhagavān āha: katamaṃ subhūte kuśalo dharmo yo bodhisattvena (AdSPG II 109) mahāsattvena na paripūrayitavyāḥ? sarvakuśaladharmaparipūrir anuttarā samyaksaṃbodhi. tena bodhisattvena mahāsattvena prathamacittotpādam upādāya yāvad bodhimaṇḍaniṣaṇṇena na kaścit kuśalo dharmo yo na paripūrayitavyaḥ. na hi sa kaścit kuśalo dharmo yena aparipūritena anuttarāṃ samyaksaṃbodhir abhisaṃbudhyeta nedaṃ sthānaṃ vidyate. tasmāt tarhi subhūte bodhisattvena mahāsattvena prathamacittotpādam upādāya sarvakuśaladharmaparipūryaiḥ śikṣitavyaṃ. yatra śikṣitvā sarvākārajñatām anuprāpnoti. sarvavāsanānusandhiṃ prahāsyati. āha: kathaṃ punar bhagavan bodhisattvo mahāsattvas tāvac chukladharmasamanvāgataḥ āryeṇa anāsraveṇa dharmeṇa apāyeṣu upapadyate. tiryagyonau vā? bhagavān āha: kiṃ punar. subhūte tathāgata āryo 'nāsravaḥ? āha: evam etad bhagavann evam etat sugataḥ. āryo 'nāsravas tathāgataḥ. bhagavān āha: kiṃ punas tathāgatas tairyagyonikaṃ prāṇinam abhinirmimītaḥ yam abhinirmāya buddhakāryaṃ kuryāt? āha: kuryād bhagavan. bhagavān āha: kiṃ punas tathāgatas tairyagyoniko bhavet? āha: no hīdaṃ bhagavan. bhagavān āha: kiṃ punas tathāgatas tairyagyonikaṃ duḥkhaṃ pratyanubhavet? āha: no hīdaṃ bhagavan. bhagavān āha: evam eva subhūte āryeṇa anāsraveṇa dharmeṇa samanvāgato bodhisattvo mahāsattvaḥ saṃcintya tathārūpam ātmabhāvaṃ parigṛhṇāti. yena ātmabhāvena sattvān paripācayati. yathārhaṃ yathāyogyaṃ. āha: kiṃ punar bhagavann arhan nirmitam abhinirmiṇoti. yo 'bhinirmito 'rhankarma kuryād, yena karmaṇā parasya prītiṃ jānayet? bhagavān āha: evam etat subhūte evam etat. evam eva bodhisattvo mahāsattvaḥ āryeṇa anāsraveṇa dharmeṇa samanvāgataḥ saṃcintya (AdSPG II 110) tathārūpam ātmabhāvaṃ parigṛhṇāti. yena ātmabhāvena sattvānāṃ buddhakāryaṃ karoti. na ca tena tathārūpeṇa ātmabhāvena duḥkhito bhavati. na duḥkhāṃ vedanāṃ pratyanubhavati. tat kiṃ manyase subhūte yāṃ māyākāro māyān darśayati. hastivigrahāṃ vā aśvavigrahāṃ vā balīvardavigrahāṃ vā anyāṃ vā vividhāṃ māyāṃ darśayati. api nu te hastivigrahā bhavanty aśvavigrahā vā valīvardavigrahā vā anyā vā vividhā prāṇijātaya? āha: no hīdaṃ bhagavaṃ. bhagavān āha: evam eva subhūte bodhisattvo mahāsattva āryeṇa anāsraveṇa dharmeṇa samanvāgato bhavati. saṃcintya tathārūpam ātmabhāvaṃ parigṛhṇāti. yathārūpeṇa ātmabhāvena sattvānām arthaṃ karoti. na ca tathārūpāṃ vedanāṃ pratyanubhavati. athāyuṣmān subhūtir bhagavantam etad avocat: mahopāyakauśalaṃ bhagavaṃ bodhisattvasya mahāsattvasya yo hi nāma bhagavann āryeṇa jñānena samanvāgato yena yena ātmabhāvena śaknoti sattvānām arthaḥ kartuṃ taṃ tam eva ātmabhāvaṃ parigṛhṇāti. (VIII 5,17) katameṣu bhagavaṃc chukleṣu dharmeṣu sthitvā bodhisattvo mahāsattvo [f. 299b] imāny evaṃrūpāny upāyakauśalāni karoti na ca tair lipsyate? bhagavān āha: prajñāpāramitāyāṃ subhūte sthitvā bodhisattvo mahāsattvaḥ imāny evaṃrūpāny upāyakauśalāni karoti. yair upāyakauśalai pūrvasyān diśi dakṣiṇāyāṃ paścimāyām uttarasyām adhastāt tiryak samantād daśasu dikṣv aikaikasyān diśi gaṅgānadīvālukopameṣu lokadhātuṣu sattvānāṃ kṛtyaṃ karoti. na ca tena tatra kiṃcit saṃspṛśyate. tat kasya hetoḥ? tathā hi sa bodhisattvo mahāsattva sarvathaiva dharmaṃ nopalabhate. yo vā saṃspṛśyeta yena vā saṃpṛśyeta yatra vā saṃspṛśyeta. tat kasya hetoḥ? tathā hi sarva ete trayo dharmāḥ svabhāvena śūnyāḥ. na ca śūnyatā śūnyatāṃ saṃspṛśati. na api śūnyatāṃ kaścid dharma saṃspṛśati. na api śūnyatā saṃspṛśyate. tat kasya hetoḥ? tathā hi śūnyatā śūnyatāyāṃ nopalabhyate. iyaṃ (AdSPG II 111) sā anupalaṃbhaśūnyatā yatra sthitvā bodhisattvo mahāsattvo 'nuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃbudhyate. āha: kiṃ punar bhagavan prajñāpāramitāyām eva sthitvā na anyeṣu dharmeṣu? bhagavān āha: asti punaḥ subhūte kaścid dharmo yo na prajñāpāramitāyām antargataḥ? āha: yadi bhagavaṃ. prajñāpāramitā svabhāvena śūnyā kathaṃ prajñāpāramitāyāṃ sarvadharmā antargatā? na ca bhagavaṃc chūnyatāyāṃ kaścid dharmo 'ntargato vā na vā antargataḥ. bhagavān āha: na punaḥ subhūte sarvadharmā sarvadharmaiḥ śūnyāḥ? āha: śūnyā bhagavaṃ. bhagavān āha: yadi subhūte sarvadharmāḥ sarvadharmaiḥ śūnyā, na nu sarvadharmā śūnyatāyām antargatā? āha: evam etad bhagavan. bhagavān āha: tad anena subhūte paryāyeṇa evaṃ veditavyaṃ, yat prajñāpāramitāyāṃ sthitvā bodhisattvo mahāsattva idam evaṃrūpam upāyakauśalaṃ kurute. (VIII 5,18) athāyuṣmān subhūtir bhagavantam etad avocat: kathaṃ bhagavaṃ bodhisattvo mahāsattva prajñāpāramitāyāṃ caran sarvadharmaśūnyatāyāṃ sthitvā abhijñāpāramitām abhinirmāti? yāsv abhijñāsu sthitvā pūrvasyān diśi gaṅgānadīvālukopamān lokadhātūn gacchati. tatra lokadhātuṣu ye buddhā bhagavantas tiṣṭhanti dhṛyante yāpayanti dharmañ ca deśayanti tāṃ. paryupāste dharmaṃ ca śṛṇoti. tatra ca buddheṣu bhagavatsu kuśalamūlāny avaropayati? evam ukte bhagavān āyuṣmantaṃ subhūtim etad avocat: iha subhūte bodhisattvo mahāsattva prajñāpāramitāyāṃ caran ye pūrvasyān diśi gaṅgānadīvālukopamān lokadhātavas tāṃ sarvāṃ śūnyā iti paśyati. ye 'pi tatra buddhā bhagavantas te 'pi buddhā bhagavantas svabhāvaśunyā4na anyatra nāmasaṃketena prajñaptim upādāya nirdiśyante. sarvāḥ prajñapti svabhāvena śūnyāḥ, yadi te lokadhātavo na svabhāvena śūnyāḥ abhaviṣyaṃs, te 'pi buddhā bhagavanto na svabhāvena śūnyā abhaviṣyaṃs, te 'pi prajñaptisamudācārā na svabhāvena śūnyā (AdSPG II 112) abhaviṣyaṃs, tat prādesikī śūnyatābhaviṣyat. yasmān na prādeśikī śūnyatā tasmāt sarvadharmāḥ sarvadharmaiḥ śūnyāḥ, tad bodhisattvo mahāsattva upāyakauśalena prajñāpāramitāyāṃ carann abhijñāpāramitām abhinirharati. yāsv abhijñāsu sthitvā divyaṃ cakṣur abhinirharati. divyaśrotram ṛddhiṃ paracittajñānaṃ. pūrve nivāsaṃ cyutopapattiṃ, na ca vinā abhijñābhir bodhisattvena mahāsattvena śakyam anuttarā samyaksaṃbodhir abhisaṃboddhuṃ. /// [300a/b missing] /// [f. 301a] tasmād bodhisattvasya mahāsattvasya abhijñāpāramitāyāṃ bodhir antargatā; tebhir eva abhijñābhir bodhir mārgayitavyā; sa mārgayamāṇo divyena cakṣuṣā ātmanas tān kuśalān dharmān paśyati. paraṃ ca kuśaleṣu dharmeṣu niyojayati. na ca teṣu kuśaleṣu dharmeṣu abhiniveṣṭhate. tat kasya hetoḥ? tathā hi te sarve kuśalā dharmāḥ svabhāvena śūnyā. na hi śūnyatāyā kvacid abhiniviśate. yad abhiniviśya āsvādayet. nirāsvādā hi śūnyatā. tad bodhisattvo mahāsattvaḥ prajñāpāramitāyāṃ caran divyaṃ cakṣur abhinirharati. yena divyena cakṣuṣā sarvadharmāṃc chūnyā iti paśyati, tat punar bodhisattvo mahāsattvas tān dharmatām āgamya karma abhiniropayati. yayā karmābhiniruptyā sattvānān dharman deśayati. na punaḥ sattvaṃ na sattvaprajñaptim upalabhate. ity anupalaṃbhayogena bodhisattvo mahāsattvaḥ abhijñāpāramitām abhinirmāti. yābhir abhijñābhir ye 'bhijñākaraṇīyān dharmān tān karoti. tatra bodhisattvo mahāsattvo divyena cakṣuṣā viśuddhena atikrāntamānuṣyakeṇa pūrvasyāṃ diśi dakṣiṇasyāṃ paścimāyām uttarasyām adhastād diśi vidikṣv ūrdhvam [**] tiryag lokadhātūṃ paśyati. sa tatra ṛdhyā gatvā sattvānām arthaṃ (AdSPG II 113) karoti. yadi vā dānena yadi vā śīlena yadi vā kṣāntyā yadi vā vīryeṇa yadi vā samādhmā yadi vā prajñāyā yadi vā saptatṛṃśatā bodhipakṣyair dharmaiḥ yadi vā dhyānāpramāṇārūpyavimokṣasamādhisamāpattibhir yadi vā śrāvakadharmair yadi vā. pratyekabuddhadharmair yadi vā bodhisattvadharmair yadi vā buddhadharmais teṣāṃ sattvānāṃ kṛtyakaro bhavati. tatra ye sattvā matsariṇas teṣām evan dharman deśayati. dadadhvad dānan, duḥkhaṃ hi dāridryaṃ, na hi dāridryeṇa śakyam ātmano 'py arthaḥ kartuṃ. prāg eva parasya, tad yūyam ātmanā ca duḥkitā bhaviṣyathaḥ paraṃ ca duḥkhayiṣyatha, mā dāridryeṇa abhibhūtā anyonya māṃsāni khādanto na parimokṣyadhve tṛbhyo 'pāyebhyaḥ, ye duḥśīlā sattvās teṣām evan dharman deśayati. duḥkhaṃ hi bhoḥ puruṣā dauḥśīlyaṃ, na hi duḥśīlena śakyam ātmano 'py arthaḥ kartuṃ, prāg eva parasya. dauḥśīlyasya yo vipākaḥ sa narakā vā tiryagyonir vā yamaloko vā, tad yūyaṃ tṛṣv apāyeṣu prapatitā. ātmānam eva na śakyā arthaṃ kartuṃ prāg eva param, tad yuṣmābhir ekadauḥśīlyasya cittasya apy avakāśo na dātavyo, mā paścāt tāpino 'bhūt. ye sattvās parasparaṃ vyāpannacittās teṣām evan dharman deśayati. mā yūyam anyonyaṃ vyāpadyadhvaṃ. kṣubhitacittānāṃ satāṃ na kaścit kuśalo dharmaḥ prādurbhavati, tad yuṣmākam anyonyakṣubhitacittānāṃ satāṃ sthānam etad vidyate. yan narakopapattir bhaved vā tiryagyonir vā yamaloko vā, haṃta yuṣmābhir ekacittam api na kṣobhayitavyaṃ, prāg eva anyeṣāṃ akuśalānāṃ cittānām avakāśo na dātavyaḥ iti. ye kusīdās tāṃ vīrye niyojayati, evaṃ yāvad ye vikṣiptacittās tān samādhau niyojayati. ye duṣprajñās tān prajñāyāṃ niyojayati. ye rāgacaritās tān aśubhāyāṃ niyojayati. ye dveṣacaritās tāṃ maitryāṃ niyojayati. [f. 301b] ye mohacaritās tāṃ pratītyasamutpāde niyojayati. ye kumārge prasthitās tān mārge niyojayati. yadi vā śrāvakamārge yadi vā pratyekabuddhamārge niyojayati. teṣām evan dharman deśayati, yatra yūyam abhiniviṣṭās te dharmāḥ svabhāvena śūnyā, na hi svabhāvena śūnyeṣu dharmeṣu śakyam abhiniveṣṭuṃ. anabhiniviṣṭā ca (AdSPG II 114) śūnyatā. evaṃ khalu subhūte bodhisattvo mahāsattvaḥ prajñāpāramitāyāṃ carann abhijñāsu sthitvā sattvānām arthaṃ karoti. nāsti subhūte bodhisattvo mahāsattvo yena śakyam abhijñāsv asthitvā sattvānāṃ dharman deśayituṃ, utpathaprasthitā vā sattvā mārgam avatārayituṃ nedaṃ sthānaṃ vidyate. yathā subhūte pakṣī śakunir apakṣako na śaknoty ākāśena krāmitum evam eva subhūte bodhisattvo mahāsattva anāgamya abhijñā na śaknoti. dharman deśayituṃ. tasmāt tarhi subhūte bodhisattvena mahāsattvena prajñāpāramitāyāṃ caratā abhijñā abhinirhartavyāḥ. sa ābhir abhijñābhir abhinirhartābhir yam ākāṅkṣiśyati sattvānām arthaṃ kartuṃ taṃ sukhina kariṣyati. divyena cakṣuṣā gaṅgānādīvālukopamān lokadhātūn drakṣyati. tāṃś ca tatra sattvān upapannān drakṣyati. dṛṣṭvā ca tān sattvān ṛdhyā gatvā cetasaiva cittaṃ prajñāsyati, prajñāya tathaiva dharman deśayiṣyati. yadi vā dānakathāṃ yadi vā yāvan nairyānikīṃ kathāṃ. sa divyena śrotradhātunā ubhau śabdau śroṣyati. yaduta divyāṃś ca mānuṣyakāṃś ca. tatra ye pūrvasyāṃ diśi yāvat samantād daśasu dikṣv ekaikasyān diśi gaṅgānadīvālukopameṣu lokadhātuṣu buddhā bhagavanto dharmaṃ deśayanti. sa tena divyena śrotradhātunā tān dharmān śroṣyati. śrutvā ca tathātvāya udgrahīṣyati. tathātvāya udgṛhya ananyathātvāya dharman deśayiṣyati. dānakathāṃ yāvan nairyāṇikakathāṃ. tasya cetaḥparyāyajñānaṃ suviśuddhaṃ bhaviṣyati. sa tena cetaḥparyāyajñānena sattvānāṃ cittaṃ prajñāsyati. teṣān tathātvāya dharman deśayiṣyati. dānakathāṃ yāvan nairyāṇikakathāṃ. so 'nekavidhaṃ pūrvenivāsam anusmariṣyati anya ātmano 'pi parasya api. sa tena pūrvenivāsānusmṛtijñānena evaṃ jñāsyaty evaṃnāmakās te 'bhūvan. paurvakās tathāgatā arhantaḥ samyaksaṃbuddhā saśrāvakās, tatra ye sattvā pūrvenivāsānusmṛtyadhimuktā bhaviṣyanti. teṣāṃ tathātvāya dharman deśayiṣyati. dānakathāṃ yāvan nairyāṇikakathāṃ. sa ṛddhyā anekān vividhāṃ lokadhātūṃ gatvā buddhāṃ bhagavataḥ paryupāsiṣyate paryupāsya abhijñānena sattvānāṃ dharman deśayiṣyati. dānakathāṃ yāvan nairyāṇikakathāṃ. sa āsravakṣayajñānena suviditena sattvānān dharman deśayiṣyati. yadi vā dānakathāṃ yadi vā nairyāṇikakathāṃ. evaṃ khalu subhūte bodhisattvena mahāsattvena prajñāpāramitāyāṃ ca (AdSPG II 115) ratā abhijñā abhinirhartavyā. sa ebhir abhijñābhiḥ suparicitābhi yaṃ yam eva ātmabhāvaṃ parigṛhītum ākāṅkṣiṣyati. taṃ tam eva ātmabhāvaṃ parigrahīsyati. sa na ca tena sukhena vā duḥkhena vā sumanā vā durmanā vā bhaviṣyati. naiva asya anunayapratighau bhaviṣyatha. tadyathāpi nāma tathāgatanirmitaḥ [f. 302a] puruṣaḥ sarvakṛtyāni karoti. na ca tena sukhena vā duḥkhena vā kliśyate. evam eva subhūte bodhisattvena mahāsattvena prajñāpāramitāyāṃ caratā abhijñāvikrīḍitena bhavitavyaṃ. yathā vikrīḍamāno buddhakṣetraṃ ca pariśodhayiṣyati. sattvāṃś ca paripācayiṣyati. na punaḥ subhūte bodhisattvena mahāsattvena apariśodhite buddhakṣetre aparipāciteṣu sattveṣu śakyam anuttarā samyaksaṃbodhir abhisaṃboddhuṃ. tat kasya hetoḥ? nāsti subhūte mārgāṅgavikalasya bodhisattvasya mahāsattvasya anuttarā samyaksaṃbodhiḥ. (VIII 5,19) athāyuṣmān subhūtir bhagavantam etad avocat: katamāni bhagavan bodhisattvasya mahāsattvasya mārgāṅgāni. yāni yāni bodhisattvo mahāsattvaḥ paripūrya anuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃbudhyate? evam ukte bhagavān āyuṣmantaṃ subhūtim etad avocat: sarvakuśaladharmāḥ subhūte bodhisattvasya mahāsattvasya mārgāṅgāni. āha: te punar bhagavan katame kuśaladharmā mārgāṅgāni. yair anuttarā samyaksaṃbodhir abhisaṃbudhyate? bhagavān āha: prathamacittotpādam upādāya dānapāramitā kuśalo dharmas tatra yā akalpanā yad dadan na kalapyati. idaṃ dānan asmai dadāmy ahan dadāmi ity etat trayaṃ na kalpayati. svabhāvaśunyatām upādāya, yayā pāramitayā ātmanā ca tarati paraṃ ca tārayati saṃsārārṇavāt. ime te kuśaladharmā bodhisattvasya mahāsattvasya anuttarasyā samyaksaṃbodhaye mārgo yena mārgena atītānāgatapratyutpannā bodhisattvā mahāsattvās tīrṇās taranti tariṣyanti ca (AdSPG II 116) saṃsārārṇavāt. evaṃ śīlapāramitā kṣāntipāramitā vīryapāramitā samādhipāramitā prajñāpāramitā catvāri dhyānāni catvāry apramāṇāni: catasraḥ ārūpyasamāpattayaḥ catvāri smṛtyupasthānāni catvāri samyakprahāṇāni. catvārarddhipādāḥ pañcendriyāṇi pañcabalāni saptabodhyaṅgāny āryāṣṭāṅgo mārgaḥ trīṇi vimokṣamukhāni. caturdaśaśūnyatā aṣṭau vimokṣā navānupūrvasamāpattayo dhāraṇīmukhāni samādhimukhāni. pratisaṃvido yāvad aṣṭādaśāveṇikā buddhadharmāḥ, yāvantaḥ kecid bodhimārgā ime te kuśalā dharmā ye bodhisattvena mahāsattvena paripūrayitavyā yāṃ paripūrya sarvākārajñatām anuprāpnoti. yām anuprāpya dharmacakraṃ pravartayati. ((78)) parivarta 79 (VIII 5,20) athāyuṣmān subhūtir bhagavantam etad avocat: yadi bhagavann ime dharmā bodhisattvadharmās tad buddhadharmās punar katame? bhagavān āha: yat punaḥ subhūtir evam āha. yadi ime dharmā bodhisattvadharmās tad buddhadharmāḥ punaḥ katama iti. ima eva subhūte buddhadharmā yademān dharmān sarvākārair abhisaṃbudhyate. tasya sarvākārajñatāprāptasya sarvavāsanānusandhiḥ prahīyate, tad bodhisattvo mahāsattvo 'bhisaṃbudhyate, tathāgato 'rhan samyaksaṃbuddhaḥ sarvadharmān ekalakṣaṇasamāyuktayā prajñayā abhisaṃbuddhaḥ, ayaṃ viśeṣo bodhisattvasya ca tathāgatasya ca arhataḥ samyaksaṃbuddhasya. tadyathāpi nāma subhūte anya eva pratipannako anya eva phalastaḥ, na ca na tāv ubhāv āryapudgalau, evam eva subhūte (AdSPG II 117) bodhisattvo mahāsattva ānantaryamārge [f. 302b] pratipannakastaḥ, tathāgatas punar arhan samyaksaṃbuddhaḥ sarvadharmeṣv anandhakāratā prāpta, iyaṃ subhūte viśeso bodhisattvasya mahāsattvasya tathāgatasya ca arhata samyaksaṃbuddhasya. athāyuṣmān subhūtir bhagavantam etad avocat: yadi punar bhagavann ime dharmāḥ svalakṣaṇaśūnyāḥ, svalaksaṇaśūnyeṣu dharmeṣu kuto viśeṣo nānākaraṇaṃ vā upalabhyate? ayaṃ nairayiko 'yaṃ tairyagyoniko 'yaṃ yamalaukikaḥ ayaṃ devo 'yaṃ manuṣya ayaṃ gotrabhūr ayam aṣṭamaka ayaṃ srotaāpanno 'yaṃ sakṛdāgāmy ayam anāgāmy ayam arhann ayaṃ pratyekabuddho 'yaṃ bodhisattvo 'yaṃ tathāgato 'rhan samyaksaṃbuddhaḥ. yathaiva bhagavann ime pudgalā nopalabhyante. tathaiva bhagavaṃ. karma nopalabhyate. yathaiva karma nopalabhyate tathaiva karmavipāko nopalabhyate. evam ukte bhagavān āyuṣmantaṃ subhūtim etad avocat: evam etat subhūte evam etat tathā yathā vadasi. svalaksaṇaśūnyeṣu dharmeṣu na karma na vipāka upalabhyate. ye punaḥ subhūte svalakṣaṇaśūnyān dharmān na jānanti te karma abhisaṃskurvanti. duścaritaṃ vā sucaritaṃ vā sāsravaṃ vā anāsravaṃ vā. te duścaritena karmaṇā triṣv apāyeṣu prapatanti. sucaritena devamanuṣyeṣu upapadyante. acchidreṇa karmaṇā rūpadhātau vā arūpyadhātau vā copapayante. tad bodhisattvo mahāsattvo dānapāramitāyāṃ caran yāvad aṣṭādaśasv āveṇikeṣu buddhadharmeṣu carann acchidracāri imān bodhisattvadharmān utpādayati. yān utpādya bodhyaṅgaparivārasahagataṃ vajropamaṃ samādhiṃ samāpanno 'nuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃbudhyate. abhisaṃbudhya sattvānām arthaṇi karoti. yo 'rtha. kṛto na punar vipraṇaśyati. yasya vipraṇāśāt pañcagatike saṃsāre prapatet. aha: kiṃ punar bhagavatā anuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃbudhya pañcagatikaḥ saṃsāra upalabdhaḥ? bhagavān āha: no hīti. āha: kiṃ punas tathāgatena kṛṣṇā vā śuklā vā akṛṣṇāśuklā vā dharmāḥ upalabdhāḥ? bhagavān āha: no hīti. (AdSPG II 118) āha: yadi nopalabdhā. kuto narakā vā tiryagyonir vā yamalokā vā prajñaptāḥ kuto devamanuṣyāḥ prajñaptāḥ kutaḥ srotaāpannaḥ sakṛdāgāmy anāgāmy arhan pratyekabuddhaḥ kuto bodhisattvaḥ kutas tathāgato 'rhan samyaksaṃbuddhaḥ prajñaptaḥ? bhagavān āha: kiṃ punaḥ subhūte ete sattvā svalakṣaṇaśūnyāṃ. sarvadharmāṃ jānanti? āha: no hīti. bhagavān āha: yadi punaḥ subhūte sattvā evaṃ jānīyuḥ svalakṣaṇaśūnyā dharmā iti. tan na bodhisattvo mahāsattvo 'nuttarasyai samyaksaṃbodhaye 'saṃpratiṣṭhamāno na sattvāṃ mocayet tribhyo 'pāyebhyo yāvat saṃsāragatibhyaḥ. yasmāt tarhi subhūte sattvā na jānanti svalakṣaṇaśūnyān dharmās te aprajānanto na parimucyante pañcagatikāt saṃsārāt. tad bodhisattvo mahāsattvas teṣāṃ buddhānāṃ bhagavatām antikāc chrutvā svalakṣaṇaśūnyān dharmān sattvānām arthāya anuttarasyai samyaksaṃbodhaye saṃpratiṣṭhate. neme dharmās tathā saṃvidyante yathā bālapṛthagjanā abhiniviṣṭā, tad ime sattvāḥ asataḥ asaṃvidyamānān dharmān svataḥ kalpayitvā upalabhya: asattve sattvasaṃjñinaḥ arūpe rūpasaṃjñina. avedanāyāṃ vedanāsaṃjñinaḥ asaṃjñāyāṃ saṃjñāsaṃjñinaḥ asaṃskāreṣu saṃskārasaṃjñinaḥ avijñāne vijñānasaṃjñinaḥ [f. 303a] yāvad asaṃskṛtadharmān asato 'saṃvidyamānā kalpayitvā, viparyāsair viparyastacittā. kāyena vācā manasā karma abhisaṃskurvanti. te pañcagatikāt saṃsārān na parimucyante. tad bodhisattvo mahāsattvaḥ prajñāpāramitāyāṃ caraṃ sarvān antargatān kuśalān dharmān kṛtvā bodhisattvacārikāṃ carati. yāṃ cārikāṃ carann anuttarāṃ samyaksaṃbodhim abhisaṃbudhyate. (VIII 5,21). abhisaṃbudhya duḥkhaṃ ca duḥkhasamudayaṃ ca duḥkhanirodhaṃ ca duḥkhanirodhagāminīṃ ca pratipādam ācaṣṭe (AdSPG II 119) deśayati. prajñapayati prasthāpayati. vivarati vibhajati uttānīkaroti saṃprakāśayati. tatra caturṣv āryasatyeṣu sarve 'ntargatā kuśalā dharmā ye kecid bodhipakṣyā dharmāyair bodhipakṣyair dharmais trayāṇāṃ ratnānāṃ vyavasthānaṃ bhavati. katameṣāṃ trayāṇāṃ? buddharatnasya dharmaratnasya saṃgharatnasya, eṣāṃ trayāṇāṃ ratnānāṃ prādurbhāvāt sattvāḥ parimucyante pañcagatikāt saṃsārāt. athāyuṣmān subhūtir bhagavantaṃ etad avocat: kiṃ punar bhagavan duḥkhajñānena parinirvāṇaṃ bhavaty atha duḥkhena, samudayajñānena parinirvāṇaṃ bhavaty atha samudayena, duḥkhanirodhajñānena parinirvāṇaṃ bhavaty atha duḥkhanirodhena: mārgajñānena parinirvāṇaṃ bhavaty atha mārgeṇa. evam ukte bhagavān āyuṣmantaṃ subhūtim etad avocat: na subhūte duḥkhajñānena parinirvāṇaṃ bhavati na duḥkhena, na samudayajñānena parmirvāṇaṃ bhavati. na samudayena. na duḥkhanirodhajñānena parinirvāṇaṃ bhavati. na duḥkhanirodhena. na mārgajñānena parinirvāṇaṃ bhavati na mārgeṇa. yā punaḥ subhūte caturṇām āryasatyānāṃ samatā tat parinirvāṇam uktaṃ mayā, na puna duḥkhajñānena parinirvāṇaṃ bhavati. na duḥkhena na samudayajñānena na samudayena na duḥkhanirodhajñānena na duḥkhanirodhena na mārgajñānena na mārgeṇa parinirvāṇaṃ bhavati. āha: katamā eṣaṃ bhagavaṃs caturṇām āryasatyānāṃ samatā? bhagavān āha: yatra subhūte na duḥkhaṃ na duḥkhajñānaṃ na samudayo na samudayajñānaṃ na nirodho na nirodhajñānaṃ na mārgo na mārgajñānaṃ. yaiṣāṃ caturṇām āryasatyānāṃ tathatā avitathatā dharmatā. dharmadhātur dharmaniyāmatā dharmasthitā. yad utpādād vā tathāgatānām anutpādād vā tathāgatānāṃ sthita eva dhātur yaduta dharmadhātuḥ asaṃpramoṣāya aparihāṇāya saṃvartate. tad bodhisattvo mahāsattvaḥ prajñāpāramitāyāṃ caran satyānubodhāya carati. na ca satyāny anubodhavyāni. (AdSPG II 120) evam ukte āyuṣmān subhūtir bhavavantam etad avocat: kathaṃ punar bhagavaṃ bodhisattvo mahāsattvaḥ prajñāpāramitāyāṃ caran satyānubodhāya carati. yathā caraṃ satyāny anubudhyate. abhisaṃbudhya tathātvaṃ pratividhyati. yathā pratividhyan naiva śrāvakabhūmau patati na pratyekabuddhabhūmau patati. bodhisattvanyāmam avakrāmati? evam ukte bhagavān āyuṣmantaṃ subhūtim etad avocat: iha subhūte bodhisattvo mahāsattvaḥ prajñāpāramitāyāṃ caran na tān dharmāṃs tathā paśyati. yathā paśyaṃ kiṃcid dharmam upalabheta. anupalabhamānaḥ sarvadharmāṃc chūnyā iti paśyati. satyaparyāpannāṃś ca asatyaparyāpannāñ ca tān sarvān śūnyā iti paśyati. sa evaṃ paśyann avakrāntaniyāmo bodhisattvo mahāsattvo bodhisattvagotrabhūbhūmau sthito bhavati. sa bodhisattvagotrabhūbhūmau sthitvā na mūrdhna nipātaṃ patati. yena [f. 303b] mūrdhna nipātena śrāvakabhūmau vā pratyekabuddhabhūmau vā patati. sa iha bodhisattvagotrabhūmau sthitvā catvāri dhyānāny utpādayati catvāry apramāṇāni catasraḥ ārūpyasamāpattīḥ. sa iha śamathabhūmau sthitvā sarvadharmān pravicinoti. catvāry āryasatyāni prativibudhyati. sa ca duḥkhañ ca parijānāti. na ca duḥkhārambaṇāṃ cittam utpādayati. samudayaṃ ca prajāhati. na ca samudayārambaṇaṃ cittam utpādayati. nirodhaṃ ca sākṣātkaroti. na ca nirodhārambaṇaṃ cittam utpādayati. mārgaṃ ca bhāvayati na ca mārgārambaṇaṃ cittam utpādayati. anyatra bodhinimnena cittena sarvadharmān yathāvatvaṃ paśyati. āha: katamā bhagavan sarvadharmāṇāṃ yathāvattā? bhagavān āha: śūnyatā. āha: katamā śūnyatā? bhagavān āha: svalaksaṇaśūnyatā. so 'nayaivaṃrūpayā vipaśyanayā sarvadharmāṃc chūnyā iti vipaśyati. na kasyacid dharmasya svabhāvaṃ paśyati. yatra bhāve sthitvā bodhim abhisaṃbudhyeta. āha: evaṃ sati bhagavann abhāvaś ca bodhiḥ? bhagavān āha: evam etat subhūte evam etad. yathā vadasi. abhāvaś (AdSPG II 121) ca bodhiḥ, sā na buddhaiḥ kṛtā na pratyekabuddhair na arhadbhir nāpi tair bodhisattvair mahāsattvair, ya iha bodhāya caranti. anyatra sattvā na jānanti na paśyanti yathātvaṃ. tad bodhisattvo mahāsattva prajñāpāramitāyāṃ carann upāyakauśalena sattvānāṃ dharmaṃ deśayati. ((79)) parivarta 80. (VIII 5,22) athāyuṣmān subhūtir bhagavantam etad avocat: yadi bhagavann abhāvasvabhāvā sarvadharmās, te na buddhai kṛtā na pratyekabuddhair na arhadbhir na anāgāmibhir na sakṛdāgāmibhir na srotaāpannair na pratipannakair nāpi tair bodhisattvair mahāsattvaiḥ kṛtā ya iha bodhāya caranti. tat kuta esān dharmāṇāṃ nānākaraṇaṃ vā vyavasthānaṃ vā prajñāyate, ime nairayikā ime tairyagyonikā ime yāmalaukikā ime devā ime manuṣyāḥ, anena vā karmaṇā narakās tiryagyonir yamalokaḥ anena karmaṇā devāḥ anena karmaṇā manuṣyāḥ anena karmaṇā brahmakāyikā devāḥ yāvan naivasaṃjñānāsaṃjñāyatanā devāḥ. anena karmaṇā srotaāpannāḥ sakṛdāgāmy anāgāmy arhan pratyekabuddhāḥ anena karmaṇā bodhisattvo mahāsattvo 'nena karmaṇā tathāgato 'rhan samyaksaṃbuddhaḥ. abhāvasya hi bhagavan na kācit kriyā yayā kriyā narakaṃ vā gacchet tiryagyoniṃ vā yamalokaṃ vā devamānuṣyaṃ vā yāvan naivasaṃjñānāsaṃjñāyataneṣu vā deveṣu upapadyeta. srotaāpattiphalaṃ vā anuprāpnuyāt sakṛdāgāmiphalaṃ vā anāgāmiphalaṃ vā arhattvaṃ vā pratyekabodhiṃ vā, bodhisattvo vā mahāsattvo bodhimārge caret tathāgato vā 'rhan samyaksaṃbuddhaḥ sarvākārajñatāṃ vā anuprāpnuyād yām anuprāpya sattvāṃ saṃsārāṃ mocayed. bhagavān āha: evam etat subhūte evam etat tathā yathā vadasi, abhāvasya hi subhūte na karma na kriyā na phalaṃ. bālo hi subhūte (AdSPG II 122) aśrutavān pṛthagjanaḥ āryadharmeṣv akovidaḥ abhāvasvabhāvān dharmān na prajānāti. sa viparyāsasamutthitena cittena vividhaṃ karmābhisaṃskaroti. tasya tādṛśa eva ātmabhāvo abhinirvartate. yadi vā narakeṣu yadi vā tiryagyonau yadi vā yamaloke yadi vā yāvan naivasaṃjñānāsaṃjñāyataneṣu [f. 304a] deveṣu. yāvad abhāvasya na karma na kriyā na phalaṃ. yaḥ punar abhāvaḥ abhāva eva saḥ. yat punar subhūtir evam āha. abhāvasya hi na kācit kriyā yayā kriyayā yāvat srotaāpattiphalaṃ vā anuprāpnuyāt. sakṛdāgāmiphalaṃ vā anāgāmiphalaṃ vā arhattvaṃ vā pratyekabodhiṃ vā, bodhisattvo vā mahāsattvo mārgākārajñatāyāñc caret tathāgato vārhan samyaksaṃbuddhaḥ sarvākārajñatām anuprāpnuyād iti. yām anuprāpya sattvān saṃsārān mocayet. tat kiṃ manyase subhūte na abhāvo mārgaḥ abhāvaḥ srotaāpattiphalam abhāvaḥ sakṛdāgāmiphalam abhāvo 'nāgāmiphalam abhāvo 'rhattvam abhāvaḥ pratyekabodhihr abhāvo yāvat sarvākārajñatā. āha: abhāvo bhagavan mārgaḥ abhāva srotaāpattiphalam abhāvaḥ sakṛdāgāmiphalam abhāvo 'nāgāmiphalam abhāvo 'rhatvam abhāvaḥ pratyekabodhir abhāvo yāvat sarvākārajñatā. bhagavān āha: tat kiṃ manyase subhūte abhāvo dharmaḥ abhāvan dharmam anuprāpnoti? āha: no bhagavan. bhagavān āha: iti hi subhūte. yaś ca abhāvo yaś ca mārga ubhāv etau dharmau na saṃyuktau na visaṃyuktauv arūpiṇāv anidarśanāv apratighāv ekalakṣaṇau yaduta alaksaṇau, tatra subhūte bodhisattvo mahāsattvaḥ prajñāpāramitāyāṃ carann upāyakauśalena sattvāṃś caturbhir viparyāsair abhiniviṣṭāṃ pañcaskandheṣu anitye nityasaṃjñīno duḥkhe sukhasaṃjñīnaḥ anātmāny ātmasaṃjñinaḥ. aśubhe śubhasaṃjñīno bhāvābhiviniṣṭās tato bhāvād vivecayati. (VIII 5,23) athāyuṣmān subhūtir bhagavantam etad avocat: kaccid bhagavan vastv asti bhūtaṃ bhāvaṃs tathatā avitathatā yatra sthitvā bālapṛthagjanā vastv ity abhiniviśante. bhūtaṃ bhāvas tathatā avitathatā. (AdSPG II 123) yadi nāsti kathaṃ karma abhisaṃskurvanti. yena karmaṇā pañcagatikāt saṃsārān na parimucyante? bhagavān āha: nāsti subhūte antaśo balāgrakoṭīnikṣepamātram api vastu yatra sthitvā bālapṛthagjanā karmābhisaṃskurvanti anyatra viparyāsena. tena hi subhūte upamān te kariṣyāmi yāvad eva asyaivārthasya bhūyasyāmātrayā paripūraye yathāpaṇḍitājānīyuḥ. tat kiṃ manyase subhūte kaccit svapnadarśino vastv asti. yatra sthitvā svapnadarśī pañcabhiḥ kāmaguṇaiḥ paricārayet? āha: svapna eva tāvan nāsti. kutaḥ punaḥ svapnadarśī, tatra sthitvā pañcabhiḥ kāmaguṇaiḥ paricārayet. bhagavān āha: tat kiṃ manyase subhūte kaccit punar dharmo 'sti saṃskṛto vā asaṃskṛto vā sāsravo vā anāsravo vā yo na svapnopamaḥ? āha: nāsti bhagavaṃ. kaścid dharma saṃskṛto vā asaṃskṛto vā sāsravo vā anāsravo vā yo na svapnopamaḥ. bhagavān āha: kaccit punaḥ svapne pañcagatikaḥ saṃsāro 'sti? āha: no hīdaṃ bhagavan. bhagavān āha: tat kiṃ manyase subhūte svapne mārgabhāvanā asti, yāṃ mārgabhāvanām āgamya na saṃkliśyeta na vyavadāyeta? āha: no hīdaṃ bhagavann, avastukaḥ sa bhagavan dharmaḥ aprajñaptikaḥ aprajñapanīyaḥ sarvavyāhārapadavyañjanaiḥ. bhagavān āha: tat kiṃ manyase subhūte yadā ādarśamaṇḍale pratibimban dṛśyate kaccit tasya vastv asti yat karmābhisaṃskuryāt yat karmābhisaṃskṛtya narakaṃ vā gacchet tiryagyoniṃ vā yamalokaṃ vā devamanuṣyān vā? āha: no hīdaṃ bhagavann, avastukaṃ bhagavan pratibimbaṃ anyatra bālānām ullāpakaṃ, tat kuto 'sya [f. 304b] karma bhavisyati. (AdSPG II 124) yat karmābhisaṃskṛtya narakaṃ vā gacchet tiryagyoniṃ vā yamalokaṃ vā. devamanuṣyān vā? bhagavān āha: tat kiṃ manyase subhūte kaccit tasya mārgabhāvanā asti. yāṃ mārgabhāvanām āgamya naiva saṃkliśyeta na vyavadāyeta? āha: no hīdaṃ bhagavann avastukaṃś ca bhagavan pratibimbaṃ tat kuto 'sya mārgabhāvanā bhaviṣyati. yāṃ mārgabhāvanām āgamya na saṃkliśyeta na vyavadāyeta. bhagavān āha: tat kiṃ manyase subhūte yā sā pratiśrutkā vanagahanaparvatakandaraprāgbhārato niścarati. kaccit tasyā pratiśrutkāyā vastv asti yat karmābhisaṃskuryāt, yat karmābhisaṃskṛtya. narakaṃ vā gacchet tiryagyoniṃ vā yamakokaṃ vā? āha: no hīdaṃ bhagavam avastukā bhagavaṃ. sā pratiśrutkā kutas tasyāḥ karma bhaviṣyati. yat karmābhisaṃskṛtya narakaṃ vā gacchet tiryagyoniṃ vā yamalokaṃ vā devamanuṣyeṣu vā upapadyeta. yāvan naivasaṃjñānāsaṃjñāyataneṣu vā deveṣu upapadyeta. bhagavān āha: tat kiṃ manyase subhūte kaccit tasyāḥ pratiśrutkāyā mārgabhāvanā asti: yāṃ mārgabhāvanām āgamya naiva saṃkliśyeta na vyavadāyeta? āha: atyantatayā bhagavan saiva pratiṣrutkā nāsti. kutaḥ punas tasyā mārgabhāvanā bhaviṣyati. yāṃ mārgabhāvanām āgamya naiva saṃkliśyeta na vyavadāyeta. bhagavān āha: tat kiṃ manyase subhūte yeyaṃ marīcikāyām anudake udakasaṃjñā. anadyāṃ nadīsaṃjñā. anagare nagarasaṃjñā. anudyāne udyānasaṃjñā tat kiṃ tasyāṃ marīcikāyā saṃjñāyāṃ karma asti yat karmābhisaṃskṛtya narakaṃ vā gacchet tiryagyoniṃ vā yamalokaṃ vā devamanuṣyeṣu vā upapadyeta yāvan naivasaṃjñānāsaṃjñāyataneṣu vā deveṣu upapadyeta? āha: atyantatayā bhagavaṃ marīcikāyām udakan nāsti. na nadī, na nagara udyānam anyatra saṃjñāviparyāsaś cakṣuṣo moha. kutas tasyā karma bhaviṣyati. yat karmābhisaṃskṛtya narakaṃ vā gacchet tiryagyoniṃ vā yamalokaṃ vā devamanuṣyeṣu vā upapadyeta. yāvan naivasaṃjñānāsaṃjñāyataneṣu vā deveṣu upapadyeta. bhagavān āha: tat kiṃ manyase subhūte kaccit tasyā viparyastasaṃjñāyā mārgabhāvanā asti. yān mārgabhāvanām āgamya naiva saṃkliśyeta na vyavadāyeta? āha: na bhagavan viparyastāyāḥ saṃjñāyā mārgabhāvanā asti. yāṃ mārgabhāvanām āgamya naiva saṃkliśyeta na vyavadāyeta. (AdSPG II 125) bhagavān āha: tat kiṃ manyase subhūte yāṃ māyākāro vividhān māyām abhinirminoti. yadi vā hastikāyaṃ yadi vā aśvakāyaṃ yadi vā balīvardakāyaṃ. yadi vā pattikāyaṃ. yadi vā rathakāyaṃ yadi vā strikāyaṃ yadi vā puruṣakāyaṃ, api nu tasyā māyāyā vastv asti. yat karmābhisaṃskṛtya narakaṃ vā gacchet tiryagyonir vā yamalokaṃ vā devamanuṣyeṣu vā upapadyeta. yāvan naivasaṃjñānāsaṃjñāyataneṣu deveṣu upapadyeta? āha: no hīdaṃ bhagavaṃ, na hi tasyā māyāyā vastv asty antaśo balāgrakoṭinikṣepamātram api. yatra sthitvā karmābhisaṃskuryāt. yat karmābhisaṃskṛtya narakaṃ vā gacchet tiryagyonir vā yamalokaṃ vā devamanuṣyeṣu vā upapadyeta. yāvan naivasaṃjñānāsaṃjñāyataneṣu deveṣu upapadyeta. bhagavān āha: tat kiṃ manyase subhūte kaścit tasyā māyāyā mārgabhāvanā asti. yāṃ mārgabhāvanām āgamya naiva saṃkliśyeta na vyavadāyeta? āha: no hīdaṃ bhagavann avastukasya [f. 305a] dharmasya mārgabhāvanā kuto bhaviṣyati. saṃkleśo vā vyavadānaṃ vā? bhagavān āha: tat kiṃ manyase subhūte yaḥ punas tathāgato nirmitaṃ nirmiṇoti kaccit tasya nirmitasya vastv asti. yat karmābhisaṃskṛtya narakaṃ vā gacchet tiryagyonir vā yamalokaṃ vā devamanuṣyeṣu vā upapadyeta. yāvan naivasaṃjñānāsaṃjñāyateneṣu deveṣu upapadyeta? āha: no hīdaṃ bhagavann avastukaḥ sa bhagavaṃ nirmitaḥ. bhagavān āha: tat kiṃ manyase subhūte. kaccit tasya nirmitasya mārgabhāvanā asti. yāṃ mārgabhāvanām āgamya naiva saṃkliśyeta na vavadāyeta? āha: no hīdaṃ bhagavaṃ. bhagavān āha: tat kiṃ manyase subhūte kaścid atra saṃkliśyate vā vyavadāyate vā? āha: no hīdaṃ bhagavaṃ. bhagavān āha: yathaiva subhūte kaścin na saṃkliśyate na vyavadāyate tathaiva nāsti saṃkleśo na vyavadānaṃ. tat kasya hetor? ahaṃkāramamakārayo sthitvā: sattvāḥ saṃkliśyante vā vyavadāyante vā, na ca bhūtadarśī saṃkliśyate vā vyavadāyate vā. yathaiva bhūtadarśī na saṃkliśyate na vyavadāyate tathaiva nāsti saṃkleśo na vyavadānaṃ. ((80)) (AdSPG II 126) parivarta 81. (VIII 5,24) athāyuṣmān subhūtir bhagavantam etad avocat: bhūtadarśī bhagavaṃ na saṃkliśyate na vyavadāyate. 'bhūtadarśy api na saṃkliśyate na vyavadāyate. tathā hy abhāvasvabhāvāḥ sarvadharmāḥ, abhāvasya ca bhagavaṃ na saṃkleśo na vyavadānaṃ. bhāvasya api bhagavan na saṃkleśo na vyavadānam, svabhāvasya api bhagavan na saṃkleśo na vyavadānaṃ. abhāvasvabhāvasya api bhagavan na saṃkleśo na vyavadānaṃ. tad yad etad bhagavatā vyavadānaṃ nirdiṣṭaṃ, tat katham idaṃ bhagavan? bhagavān āha: yā eṣāṃ sarvadharmāṇāṃ samatā tan mayoktaṃ vyavadānaṃ? āha: sā punaḥ sarvadharmāṇāṃ samatā katamā? bhagavān āha: tathatā avitathatā ananyatathatā dharmatā dharmadhātur dharmasthititā. dharmaniyāmatā bhūtakoṭiḥ yo 'sāv utpādād vā tathāgatānām anutpādād vā tathāgatānāṃ sthita eva dharmasthititādhātur yaduta dharmadhātur idaṃ subhūte vyavadānaṃ, tat punar lokavyavahāreṇa vyavahṛyate. anabhilāpyaṃ punas tad apravyāhāraṃ. sarvagīrghoṣavākpathātītaṃ. (VIII 5,25) āha: yadi bhagavan sarvadharmāḥ svapnopamāḥ pratiśrutkopamā. pratibhāsopamāḥ marīcyupamāḥ māyopamā nirmitopamās, tat kathaṃ bodhisattvo mahāsattvaḥ svapnopameṣu sarvadharmeṣu pratiśrutkopameṣu pratibhāsopameṣu marīcyupameṣu māyopameṣu sarvadharmeṣv avastukeṣv adravyeṣv anuttarasyai samyaksaṃbodhaye cittam utpādayaty ahaṃ dānapāramitāṃ paripūrayiṣyāmi. śīlapāramitāṃ paripūrayiṣyāmi. kṣāntipāramitāṃ paripūrayiṣyāmi. vīryapāramitāṃ paripūrayiṣyāmi. dhyānapāramitāṃ paripūrayiṣyāmi. abhijñāpāramitāṃ paripūrayiṣyāmi. catvāri dhyānāni catvāry apramāṇāni. catasraḥ ārūpyasamāpattīś catvāri smṛtyupasthānāni. yāvad āryāṣṭāṅgaṃ mārgaṃ trīṇi vimokṣamukhāni aṣṭau vimokṣān navānupūrvasamāpattīn daśatathāgatabalāni. catvāri vaiśāradyāni catasraḥ pratisaṃvido mahāmaitrīṃ mahākaruṇām dhāraṇīmukhāni samādhimukhāni yāvad aṣṭādaśāveṇikā buddhadharmā. dvātṛṃśanmahāpuruṣalakṣaṇāni. aśītim (AdSPG II 127) anuvyañjanāni mahābhāsaṃ pariniṣpādayati yat trisāhasramahāsāhasralokadhātūn avabhāsena spharati, brahmasvaratāṃ pariniṣpādayati. yad eka svareṇa [f. 305b] daśadiglokadhātuṣu yathādhimuktānāṃ sattvānāṃ cetasaiva cetaḥparivitarkam ajñāya dharmaṃ deśayiṣyāmi iti. bhagavān āha: tat kiṃ manyase subhūte na tv ete dharmāḥ svapnopamāḥ pratiśrutkopamāḥ pratibhāsopamā. marīcyupamāḥ māyopamā nirmitopamāhye tvayā parikīrtitā? āha: yady ete bhagavan dharmāḥ svapnopamāḥ pratiśrutkopamāḥ pratibhāsopamā. marīcyupamā māyopamā nirmitopamā, tat kathaṃ bodhisattvo mahāsattvaḥ prajñāpāramitāyāṃ carati, na hi bhagavan svapno bhūto na yāvan nirmitaḥ. na hi bhagavann abhūtena śakyaṃ dānapāramitāyāṃ caratā śīlapāramitāyāṃ kṣāntipāramitāyāṃ vīryapāramitāyāṃ dhyānapāramitāyāṃ. prajñāpāramitāyāṃ yāvad astādaśasv āveṇikeṣu buddhadharmeṣu caratā anuttarā samyaksaṃbodhir abhisaṃboddhuṃ. bhagavān āha: evam etat subhūte evam etat. na hy abhūtena śakyaṃ dānapāramitāyāṃ caratā. śīlapāramitāyāṃ kṣāntipāramitāyāṃ vīryapāramitāyāṃ dhyānapāramitāyāṃ prajñāpāramitāyāṃ. yāvad aṣṭādaśasv āveṇikeṣu buddhadharmeṣu caratā anuttarā samyaksaṃbodhir abhisaṃboddhuṃ. sarva ete dharmā abhisaṃskṛtā abhisaṃcetayitā. na hi śakyam abhisaṇiṣkṛtair abhisaṃcetayitair dharmaiḥ sarvākārajñatām (AdSPG II 128) anuprāptuṃ. api tu khalu subhūte sarva ete dharmā mārgāharaṇatāya saṃvartante mārgotpādāya na puna phalasya adhigamāya, ya eṣāṃ dharmāṇām anutpāda aprādurbhāva alakṣaṇo 'pi saḥ. tad bodhisattvo mahāsattva prathamacittotpādam upādāya yāvat tam eva kuśalan dharmam ārabhate. yadi vā dānapāramitāṃ yadi vā śīlapāramitāṃ yadi vā kṣāntipāramitāṃ. yadi vā vīryapāramitāṃ yadi vā dhyānapāramitāṃ yadi vā prajñāpāramitāṃ yadi vā dhyānāni yadi vā apramāṇāni yadi vā ārūpyasamāpattīr yadi vā smṛtyupasthānāni yāvan mārgaṃ. yadi vā ādhyātmaśūnyatāṃ yāvad abhāvasvabhāvaśūnyatāṃ. yadi vā vimokṣā navānupūrvasamāpattī yadi vā yāvad āveṇikabuddhadharmān. tat sarvaṃ māyāgatam iti jānāti. na śakyam imān dharmān aparipūrya dānapāramitāṃ śīlapāramitāṃ kṣāntipāramitāṃ vīryapāramitāṃ dhyānapāramitāṃ prajñāpāramitāṃ yāvad aṣṭādaśāveṇikān buddhadharmān aparipūrya sattvān paripācayituṃ. tad bodhisattvo mahāsattva prajñāpāramitāyāṃ caran yaṃ yam eva kuśalan dharmam ārabhate sarvaṃ taṃ svapnopamaṃ jānāti. yāvan nirmitopamaṃ jānāti. sa prajñāpāramitāyāṃ caran yāvat sarvākārajñatāṃ svapnopamāṃ jānāti. yāvan nirmitopamāṃ jānāti. te sarvasattvā svapne caranti iti jānāti. yāvan nirmite caranti iti jānāti. tad bodhisattvo mahāsattva prajñāpāramitāyāñ caran. svapnopamān dharmān abhāvato gṛhṇāti. yāvan gṛhītvā sarvākārajñatām anuprāpnoti. yāvan nirmitopamān dharmān abhāvato gṛhṇāti. yāvan gṛhītvā sarvākārajñatām anuprāpnoti. agrāhyā ca prajñāpāramitā. agrāhyā yāvad aṣṭādaśāveṇikā buddhadharmāḥ. tad bodhisattvo mahāsattva agrāhyāḥ sarvadharmā iti viditvā anuttarāṃ samyaksaṃbodhiṃ prārthayati. tat kasya hetoḥ? tathā hy agrāhyāḥ sarvadharmā avastukāḥ svapnopamāḥ yāvan nirmitopamā, na ca agrāhyeṇa. [f. 306a] dharmeṇa agrāhyo dharmaḥ śakyam anuprāptuṃ, anyatra sattvā imān dharmān na jānanti na paśyanti. (AdSPG II 129) tad bodhisattvo mahāsattva sarvasattvānām arthāya anuttarasyai samyaksaṃbodhaye saṃpratiṣṭhate, sa ca prathamacittotpādam upādāya yad dānaṃ dadāti. tat sarvasattvānāṃ kṛte. yac chīlaṃ rakṣati yāṃ kṣāntiṃ bhāvayati yan vīryam ārabhate yad dhyānaṃ samāpadyate yāṃ prajñāṃ bhāvayati tat sarvasattvānāṃ kṛte, na punar ātmārthaṃ, na ca bodhisattvo mahāsattvo 'nyasya kṛte 'nuttarasyai samyaksaṃbodhaye saṃpratiṣṭhate 'nyatra sarvasattvānāṃ kṛte, sa prajñāpāramitāyāṃ caran ye asattve sattvasaṃjñayā sthitās anātmāny ātmasaṃjñayā sthitā evaṃ jantumanujamānavapoṣapudgalakārakakārāpakasamutthāpakavedakavedayitriṣu. yāvad ajānake jānakasaṃjñayā sthitā apaśyake paśyakasaṃjñayā sthitās tāṃ viparyāsān vivecayati. viparyāsād vivecya. amṛte dhātau pratiṣṭḥāpayati. yatra pratiṣṭhāpitānāṃ neme samudācārāḥ pravartante. ātmasaṃjñā yāvat kārakakārāpakasaṃjñā vā, sa sarvāṇi imāni nimiñjitamanyitaspanditaprapañcitāni tyaktvā amanyamānena cetasā bahulam upasaṃpadya viharati. anena subhūte upāyena bodhisattvo mahāsattvaḥ prajñāpāramitāyāṃ carann ātmanā ca na kvacid dharme 'bhiniviśate. sarvasattvāṃś ca anabhiniveśe pratiṣṭhāpayati. lokavyavahāreṇa. na puna paramārthena. āha: yo bhagavaṃs tathāgatena dharmo 'bhisaṃbuddhaḥ, kiṃ punaḥ sa lokavyavahāreṇa abhisaṃbuddhaḥ utaḥ paramārthena? bhagavān āha: lokavyavahāreṇa vyavahṛyate. ayaṃ tathāgatena dharmo 'bhisaṃbuddha iti. na punar atra kaścil labhyate. ayan dharmo 'nena dharmeṇa abhisaṃbuddha iti. tat kasya hetor? upalaṃbho hy eṣa yaduta anena dharmeṇa ayan dharmo 'bhisaṃbuddha iti. na ca dvayena kācit prāptir na abhisamaya. āha: yadi bhagavan na dvayena prāptir abhisamayaś ca, kiṃ punar advayena prāptir abhisamayaś ca? bhagavān āha: na dvayena prāptir na abhisamayo na advayena prāptir abhisamayaś ca, yathaivātra prāptir abhisamayaś ca. yatra na dvayaṃ na advayaṃ. tat kasya hetoḥ? prapañca eṣa yadaiṣa prāptir eso 'bhisamaya. na ca dharmasamatāyāṃ prapañco 'sti. niṣprapañca hi dharmatā. (AdSPG II 130) āha: abhāvasvabhāvānāṃ bhagavan sarvadharmāṇāṃ kā dharmasamatā? bhagavān āha: eṣaivātra dharmasamatā yatra na bhāvo na abhāvo na svabhāvo na parikīrtanā, na dharmasamatā parikīrtyate, na ca anyaḥ kaścid dharma upalabhyate dharmasamatāyāṃ. sthāpayitvā sarvadharmavyativṛttā dharmasamatā, agatir aviṣayo dharmasamatā. kasyacid bālasya vā āryasya vā. āha: kiṃ punar bhagavaṃ dharmasamatā. tathāgatasya apy aviṣayaḥ? bhagavān āha: aviṣayaḥ subhūte. dharmasamatā. sarvāryāṇāṃ srotaāpannānāṃ vā sakṛdāgāmināṃ vā anāgāmināṃ vā. arhatāṃ vā. pratyekabuddhānāṃ vā bodhisattvānāṃ [f. 306b] vā tathāgatasya apy aviṣaya. āha: na punar bhagavaṃ sarvadharmaviṣayavaśavarttī tathāgato 'rhan samyaksaṃbuddhaḥ? bhagavān āha: syāt sarvadharmaviṣayavaśavarttī tathāgato 'rhan samyaksaṃbuddho, yady anyā dharmasamatā syād anyas tathāgato 'rhan samyaksaṃbuddho, yā ca subhūte pṛthagjanānāṃ dharmasamatā yā ca srotaāpannānāṃ yā ca sakṛdāgāmināṃ yā ca anāgāmināṃ yā ca arhatāṃ yā ca pratyekabuddhānāṃ yā ca bodhisattvānāṃ yā ca tathāgatānām dharmasamatā ekasamatā sā, samatāyāṃś ca na kiñcin nānākaraṇaṃ, yā ca pṛthagjanānāṃ samatā yā ca sarvāryāṇāṃ samatā ekasamatā sā, naikasamatāyāṃ dvayam asty ayaṃ pṛthagjano 'yaṃ yāvat tathāgato 'rhan samyaksaṃbuddha iti. sarva ete dharmā. samatāyāṃ nopalabhyante. āha: yadi bhagavan sarvadharmasamatāyāṃ sarva ete dharmā nopalabhyante. ayaṃ pṛthagjano 'yaṃ srotaāpanno 'yaṃ sakṛdāgāmy ayam anāgāmy ayam arhann ayaṃ pratyekabuddhaḥ ayaṃ bodhisattvo 'yaṃ tathāgato 'rhan samyaksaṃbuddhaḥ. evaṃ saty aviśeṣo bhaviṣyati. pṛthagjanānāṃ srotaāpannānāṃ ca sakṛdāgāmināṃ ca anāgāmināṃ ca arhatāṃ ca pratyekabuddhānāṃ ca bodhisattvānāṃ ca tathāgatānāṃ ca arhatāṃ samyaksaṃbuddhānāṃ. bhagavān āha: evam eta subhūte evam etad. aviśeṣaḥ sarvadharmasamatāyāṃ (AdSPG II 131) pṛthagjanānāṃ yāvat tathāgatānāṃ ca arhatāṃ samyaksaṃbuddhānāṃ. āha: yadi bhagavann aviśeṣaḥ pṛthagjanānāṃ yāvat tathāgatānāṃ ca arhatāṃ samyaksaṃbuddhānāṃ, tat kuta eṣāṃ bhagavaṃs trayāṇāṃ ratnānāṃ loke prādurbhāvo bhavati. buddharatmasya dharmaratnasya saṃgharatnasya? bhagavān āha: tat kiṃ manyase subhūte anyad buddharatnam anyad dharmaratnam anyat saṃgharatnam anyā dharmasamatā? āha: yathā ahaṃ bhagavato bhāṣitasya artham ājānāmi na anyad buddharatnam anyad dharmaratnam anyat saṃgharatnam anyā dharmasamatā. yad eva bhagavaṃ buddharatnaṃ yad eva dharmaratnaṃ yad eva saṃgharatnaṃ saiva dharmasamatā, sarva ete dharmā na saṃyuktā na visaṃyuktā arūpiṇo 'nidarśanā apratighā ekalaksaṇā. yaduta alakṣaṇās, tat punar kathaṃ bhagavan eṣām alakṣaṇānāṃ dharmāṇāṃ vyavasthānaṃ karoty ayaṃ pṛthagjano ayaṃ srotaāpannaḥ ayaṃ sakṛdāgāmī ayam anāgāmī ayam arhann ayaṃ pratyekabuddhaḥ ayaṃ bodhisattvo 'yaṃ tathāgato 'rhan samyaksaṃbuddhaḥ? bhagavān āha: evam etat subhūte evam etat, tathāgatasyaiṣa viṣayaḥ tathāgatasyaiṣa puruṣakāro yad alaksaṇānāṃ dharmāṇāṃ vyavasthānaṃ karoti. tat kiṃ manyase subhūte yadi tathāgato 'rhan samyaksaṃbuddho bodhiṃ na abhisaṃbhotsyata. anabhisaṃbudhya dharmāṇāṃ vyavasthānaṃ nākariṣyād, api nu narakā vā prajñāsyante tiryagyonir vā yamaloka vā. devā vā manuṣyā vā. cāturmahārājakāyikā vā yāvat paranirmitavaśavarttino vā brahmakāyikā vā yāvan naivasaṃjñānāsaṃjñāyatanasamāpattir vā smṛtyupasthānāni vā yāvad āryāṣṭāṅgo mārgaḥ trīṇi vimokṣamukhāny aṣṭau vimokṣā navānupūrvasamāpattaya adhyātmaśūnyatā bahirdhāśūnyatā. adhyātmabahirdhāśūnyatā yāvat svalakṣaṇaśūnyatā yāvad aṣṭādaśāveṇikā buddhadharmāḥ prajñāsyante? āha: no prajñāsyante bhagavan. [f. 307a] (AdSPG II 132) bhagavān āha: tasmāt tarhi subhūte tathāgatasyaiṣa puruṣakāro yo dharmasamatāyā ca na calati dharmāṇāṃ ca vyavasthānaṃ karoti. āha: kiṃ punar bhagavaṃ yathā caiva tathāgato dharmasamatāyāś ca na calati. tathaiva pṛthagjanā na calanti. tathaiva srotaāpannā na calanti. tathaiva yāvat pratyekabuddhā na calanti. tathaiva yāvad bodhisattvā na calanti. bhagavān āha: evam etat subhūte evam etat. sarvadharmā subhūte dharmasamatāyā na calanti. na vivantante. tat kasya hetoḥ? yaiva tathāgatānām arhatāṃ samyaksaṃbuddhānāṃ tathatā avitathatā ananyatathatā dharmatā dharmadhātur dharmasthititā dharmaniyāmatā bhūtakoṭir, saiva bālapṛthagjanānāṃ tathatā yāvad bhūtakoṭir, saiva śraddhānusāriṇāṃ dharmānuṣāriṇām aṣṭamakānāṃ srotaāpannānāṃ yāvad bodhisattvānāṃ mahāsattvānāṃ tathatā yāvad bhūtakoṭir. sarva ete dharmā dharmasamatāṃ na vyativarttante. tat kasya hetoḥ? tathā hi yā teṣāṃ tathatā yāvad bhūtakoṭi nānyā teṣāṃ dharmasamatāyā. āha: yadi bhagavan yaiva dharmasamatā pṛthagjanānāṃ saiva srotaāpannānāṃ sakṛdāgāminām anāgāminām arhatāṃ pratyekabuddhānāṃ bodhisattvānāṃ saiva dharmasamatā tathāgatānām arhatāṃ samyaksaṃbuddhānāṃ, ya ime bhagavaṃ vilakṣaṇās dharmās tadyathedaṃ rūpaṃ vedanā saṃjñā saṃskārā vijñānaṃ, anyā rūpasya dharmatā anyā vedanāyā anyā saṃjñāyā anyā saṃskārāṇām anyā vijñānasya anyā cakṣuṣo dharmatā anyā srotrasya anyā ghrāṇasya anyā jivhāyā anyā kāyasya anyā manasaḥ, anyā pṛthivīdhātor anyā abdhātor anyā tejodhātor anyā vāyudhātor anyā ākāśadhātor anyā vijñānadhātor anyā rāgasya dharmatā anyā dveṣasya anyā mohasya anyā dṛṣṭikṛtānām anyā dhyānānām anyā apramāṇānām anyā ārūpyasamāpattīnām anyā smṛtyupasthānānām anyā yāvad āryāṣṭāṅgasya mārgasya anyā śūnyatāyā anyā ānimittasya anyā apraṇihitasya anyā ādhyātmaśūnyatāyā anyā yāvad abhāvasvabhāvaśūnyatāyā anyā vimokṣāṇām anyā anupūrvasamāpattīnām anyā balānām anyā vaiśāradyānām anyā pratisaṃvidām anyā mahāmaitryām anyā mahākaruṇāyā anyā āveṇikabuddhadharmāṇāṃ (AdSPG II 133) dharmatā anyā saṃskṛtadhātor anyā asaṃskṛtadhātor dharmatā, kathaṃ bhagavann evaṃ vilaksaṇānāṃ dharmāṇāṃ dharmatā ekalakṣaṇā bhavati? kathaṃ punar dharmāṇāṃ vyavasthānaṃ bhavati? kutra vyavasthāya bodhisattvo mahāsattva prajñāpāramitāyāṃ caran dharmāṇāṃ nānātvaṃ karoti? na ca akṛtvā dharmanānātvaṃ śakyaṃ bodhisattvena mahāsattvena prajñāpāramitāyāṃ carituṃ. kathaṃ ca prajñāpāramitāyāṃ caran bodhisattvo mahāsattvo bhūmer bhūmiṃ saṃkrāmati nyāmaṃ ca avakrāmati. yayā nyāmāvakrantyā śrāvakapratyekabuddhabhūmī atikrāmati. atikramya abhijñā paripūrayati. yābhir abhijñābhir vikrīḍamāno dānapāramitāṃ paripūrayec chīlapāramitāṃ kṣāntipāramitāṃ vīryapāramitāṃ samādhipāramitāṃ paripūrayed vikrīḍan buddhakṣetrād buddhakṣetraṃ saṃkrāmati buddhān bhagavataḥ paryupāsinaḥ, teṣu ca kuśalamūlam avaropayati. yena kuśalamūlena sarvasattvān paripācayati. buddhakṣetraṃ ca parigṛhṇāti. evam ukte bhagavān āyuṣmantaṃ subhūtim etad avocat: yat punaḥ subhūtir evam āha. yadi yaiva sarvadharmāṇāṃ samatā saiva pṛthagjanānāṃ dharmasamatā saiva srotaāpannānāṃ dharmasamatā yāvat saiva tathāgatānām arhatāṃ samyaksaṃbuddhānāṃ dharmasamatā. vilaksaṇānāṃ dharmāṇāṃ dharmasamatā katham ekalakṣaṇā yukteti? tat kiṃ manyase subhūte yā rūpasya [f. 307b] dharmatā nanu śūnyataiva sā. yā tathāgatānāṃ dharmatā nanu śūnyataiva sā? āha: śūnyataiva bhagavaṃ. bhagavān āha: tat kiṃ manyase subhūte śūnyatāyāṃ vilakṣaṇā dharmā upalabhyante, yat rūpasya vilaksaṇaṃ vedanāyā saṃjñāyā yat saṃskārāṇāṃ yad vijñānasya yāvad yat tathāgatasya lakṣaṇaṃ? āha: no bhagavaṃ. bhagavān āha: tad anena te subhūte paryāyeṇaivaṃ veditavyaṃ. yā dharmāṇāṃ dharmatā tatra na pṛthagjanā nānyatra pṛthagjanena. yāvan na tathāgato nānyatra tathāgatena. (VIII 5,26) āha: kiṃ punar eṣā dharmatā saṃskṛtā atha asaṃskṛtā? bhagavān āha: na saṃskṛtā na asaṃskṛtā, na ca saṃskṛta. vyatirikeṇa (AdSPG II 134) asaṃskṛtaṃ labhyate. na ca asaṃskṛtavyatirikeṇa saṃskṛtam upalabhyate. iti hi subhūte yaś ca saṃskṛtadhātur yaś ca asaṃskṛtadhātur ubhāv etau dharmau na saṃyuktau na visaṃyuktāv arūpiṇāv nidarśanāv apratighāv ekalakṣaṇau yaduta alakṣaṇau, tat punas tathāgato lokavyavahāreṇa vyāhārati. na punaḥ paramārthena. na ca paramārthe kaścit kāyasaṃskāro vāksaṃskāro vā manaḥsaṃskāro vā. na ca anyatra kāyasaṃskārān na anyatra vāksaṃskārān na anyatra manaḥsaṃskārāt paramārtha upalabhyate. yaiṣān dharmāṇāṃ saṃskṛta asaṃskṛtānāṃ samatā sa paramārthaḥ, tad bodhisattvo mahāsattva prajñāpāramitāyāṃ caran paramārthā ca na calati. bodhisattvakāryaṃ ca karoti. ((81)) parivarta 82. athāyuṣmān subhūtir bhagavantam etad avocat: yadi bhagavaṃ sarvadharmasamatā prakṛtiśūnyā, tan na kasyacid dharmasya kiṃcit karoti. ākiṃcaneṣu vā niṣkiṃcaneṣu vā dharmeṣu kathaṃ bodhisattvo mahāsattvaḥ prajñāpāramitāyāṃ caran paramārthāc ca na calati. sarvasattvānāṃ ca kāryaṃ karoti. dānena priyavacanena arthakriyayā samānārthatayā ca? bhagavān āha: evam etat subhūte evam etat tathā yathā bhāṣase. yac chūnyatā na sā kasyacit kiṃcit karoti. nākiṃcit. yadi subhūte ye te sattvāḥ svayam eva śūnyatāṃ jānīyur neyan tathāgatasya tathāgatavṛṣabhitā bhavet. yac chūnyatāyāś ca na calati. sattvāṃś ca ātmasaṃjñāyā vivecayati vivecya śūnyatāyā mocayati saṃsārāt. evaṃ sattvasaṃjñāyā yāvat kārakasaṃjñāyā rūpasaṃjñāyā yāvad vijñānasaṃjñāyā cakṣuḥsaṃjñāyā yāvan manaḥsaṃjñāyā pṛthivīdhātusaṃjñāyā yāvad vijñānadhātusaṃjñāyā saṃskṛtadhātusaṃjñāyā vivecayati. vivecya asaṃskṛtadhātau pratiṣṭhāpayati. sa ca asaṃskṛtadhātuḥ śūnyaḥ. (AdSPG II 135) (VIII 5,27) āha: kena śūnyaḥ? bhagavān āha: sarvasaṃjñābhiḥ śūnyaḥ. api tu khalu subhūte yo nirmito 'nyan nirmitaṃ nirmīyeta api nu tasya kiṃcid vastv asti yan na śūnyatā? āha: no hīdaṃ bhagavaṃ yan na nirmitasya. kiṃcid vastv asti yan na śūnyatā. yā ca śūnyatā yaś ca nirmita ubhāv etau dharmau na saṃyuktau na visaṃyuktāv ubhāv etau śūnyatāyā śūnyau. tat kiṃ vinigūhitam iyaṃ śūnyatā ayaṃ nirmitaḥ. tat kasya hetoḥ? tathāpy ubhayam etac chūnyatāyāṃ nopalabhyante iyaṃ śūnyatā ayaṃ nirmita iti. bhagavān āha: nāsti subhūte rūpaṃ vā vedanā vā saṃjñā vā saṃskārā vā vijñānaṃ vā yāvan nirmitaṃ. yan na anirmitaṃ. āha: yadi bhagavann ime laukikā dharmā nirmitā, api nv ime lokottarā dharmāḥ nirmitā yaduta catvāri smṛtyupasthānāni catvān samyakprahāṇāni. catvārardhipādā. pañcendriyāṇi pañcabalāni. [f. 308a] /// trīṇi vimokṣamukhāni daśatathāgatabalāni catvāri vaiśāradyāni catasr